yinsibiriskkatt

Överlag tycker jag att det har gått jättebra! Hon sa inte ett knyst på hela resan, kikade ut ett par gånger och undrade säkert om vi inte var framme snart;-) annars låg hon med slutna ögon, men med öronen på spänn.

När vi kom hem stoppade vi in Smulan i sin hundbur (Kira var ute i hundgården) och ställde Yins bur i vardagsrummet, Andreas fick öppna - och på en gång gick Yin ut i vardagsrummet på upptäcksfärd! Hon höll en något låg profil och var lite på sin vakt, men väldigt nyfiken och framåt tjej! Smulan tröttnade snart på att vara instängd och skällde lite när hon förstod att det var någon annan här hemma som hon ville hålla koll på. Hon fick komma ut och vi gick med henne i kopplet för att hon skulle få kolla och lukta (före det hade hon fått lukta på Yin på en trasa som vi torkat Yin med i ansiktet och runt munnen). Yin tyckte att hon var lite hemsk och luktade konstigt (även hon gjorde vi samma procedur med trasan) och skjöt rygg och morrade. Men Smulan tyckte inte hon var så märkvärdig, det tog bara en stund så hoppade hon upp och lade sig på soffan brevid Yin, fast Yin backade och ryggade men insåg efter ett tag att hon var nog inte så farlig. Så det blev ganska odramatiskt, tills Yin skulle gå och kolla i den nya bädden som Smulan ser som sin. Då skällde Smulan till och hoppade ned och skulle jaga bort Yin men vi lyckades avleda henne och det verkar inte som Yin blev rädd.

Vi hade instruerat grabbarna att ta det lugnt och inte göra alltför yviga rörelser och vara alltför högljudda och det funkade ganska bra. Hon utforskade vardagsrummets alla hörn i lugn och ro och när äldste sonen lade sig på soffan så kom Yin och lade sig på honom och där låg hon och sov säkert en timme ;-) -S- den nya kattbädden kallade vi honom, för under melodifestivalen senare låg hon hela tiden bakom hans nacke i soffan och sov ;-).

När Kira skulle komma in så förberedde jag genom att torka Yin med Kiras filt (och samma procedur med trasa i deras ansikten)...- Det gillade inte Yin- näe tvi vale... Hon tyckte det luktade otäckt och hemskt och morrade!! Sen började vi med Yin i transportburen ( trygghet tänkte vi) och Kira i koppel - Kira var helt lugn  men Yin kände direkt att den där stora saken luktar konstigt och är nog jättefarlig! Så vi tog bort Kira ganska snabbt och Yin fick vara kvar i buren för att på avstånd kolla in "den där farliga". Nån halvtimme senare bytte så Kira fick vara i sin bur och Yin lös. Då lugnade sig Yin gansak snabbt och senare släppte vi ut Kira och hade kopplet på och det gick ganska bra, bara Kira inte blev för nyfiken för då krökte Yin rygg direkt och morrade. Så vi tänker inte ha bråttom med detta, det får ta den tid det tar och under tiden ska vi hålla isär dem så de kan se varandra, men inte komma för nära så tror jag att det löser sig när Yin inser att Kira inte är farlig!

Toa och mat visade jag flera gånger, men hon visade inget intresse alls, men när det var sängdags gick jag in med henne på lådan och satte ned henne ett par gånger och då kände hon nog att hon var jättenödig för där satt hon ett tag;-)...
Natten har varit lugn, hon har legat hos mig i soffan och sovit mesta tiden på min arm- - Åh så ljuvligt..;-). Hon fick ett ryck kl 02-tiden när hon tyckte att mina fingrar verkade saftiga och goda, men lugnade sig snart och somnade om.

Nu har hon hunnit utforska köket, ha ned sin första blomkruka ;-), busa med Andreas, hjälpt mig att lösa Sudoku... mm.mm. det enda hon inte har gjort är att äta, jag har visat henne flera gånger och satt en stol så hon lätt kommer upp, men det verkar inte som det är så intressant än. Men det kommer nog när hon har tid;-)

Jag har inte kunnat låta bli utan jag har fotat henne sedan hennes första tass på vardagsrumsgolvet, och massa kort i olika situationer, ska kolla igenom dem och ev. lägga ut en del senare idag eller i morgon.

I morgon är det äntligen dags att hämta hem vår nya familjemedlem :-). Allt är förberett och klart. Igår handlade jag det sista så idag har jag fyllt kattsand,



gjort iordning hennes matställe på en bänk i köket



och flyttat min glasfusing-hörna in i ett sovrum där dörren får vara stängd. För det blir en del glassplitter när man håller på och det vill jag inte att Yin ska få i sina tassar!!

Jag tror att både Smulan och Kira vet att det är nåt på gång, det har ju blivit lite nya grejor som ligger och skräpar lite här och var ;-)



Men denna måste väl ändå vara min, tänker smulan, passar ju precis!! ;-)



Man har ju inte hjärta att inte låta henne vara där så därför ska vi köpa en bädd till på måndag så får hon ha denna som sin (hon har ju en bädd i hårdplast med mjuk filt i, men denna var säkert skönare ;-), Sen kanske de delar sovplatser, vem vet;-).

Idag flyttar Yins syster Sunny till sin nya familj, vad Yin ska fundera vart hon tar vägen. Och så kommer vi i morgon och ska ta med henne... blir nog hemskt tyst och tomt efter dem.
Men här kommer det att bli desto livligare och det ska bli så kul..längtar! Undrar om jag kommer att kunna sova överhuvudtaget i natt ;-). Yngste sonen A har haft nedräkning länge och det är nog samma där. Fast även de större och naturligtvis min man ser fram emot detta med stort engagemang.

Jag är uppvuxen med katter och när vi just träffats, min man och jag, så hade vi flera stycken. Han var allergisk redan som liten, men det verkade ha växt bort när vi träffades. Det gick ganska bra med våra katter tills det blev ungar - då blossade hans allergi upp. Han fick kliande rinnande ögon, nyste i ett och fick även jobbigt att andas. Men vi (läs jag) ville väl inte riktigt inse hur allvarligt det var så det tog några år innan jag insåg att det inte gick längre. Det är ju inte meningen att en familjemedlem ska behöva ta medicin flera gånger om dagen för att kunna vistas hemma. Så med sorg i hjärtat fick vi skänka bort våra yngre katter medan mamma-katt till slut fick åka till veterinären...

Dock har jag hela tiden sedan dess saknat katt. Det tog 10 år innan vi provade en hundras, Phalene (Pappilon fast med hängande öron), som skulle kunna tålas av vissa allergiker. Sedan dess har vi även märkt att jämthund går bra. Men det är ju katt jag velat ha...

När jag då hörde talas om Sibirisk katt som skulle kunna funka för en del allergiker  ja, då blev jag glad och började hoppas :-).
Så jag tog kontakt med Deltas sibiriska katter som dessutom är testhem. Det innebär att man kan få komma dit och prova om man reagerar på deras katter. De har bara katter och endast av rasen Sibiriskkatt. Vi var och hälsade på 2 ggr inom loppet av en vecka, första ggn kände min man lite grann dock inget i ögon eller nysningar, andra gången kände han ingentin!! Alltså!! Om man kunde förklara känslan när jag insåg att vi kanske faktiskt skulle kunna ha en katt!!!!! Den går inte att beskriva!! Helt underbart!

Deltas Marussia var med ungar då och vi hoppades naturligtvis att en av dem skulle kunna bli vår... Det blev bara 2 ungar men vi hade så otroligt tur att vi blev välsignade med ett stycke Deltas charmtroll .. Yin.

Hennes syster heter Sunny, är ett lika stort charmtroll (det syns att det är syskon!) och har oxå en blogg.

Vi har varit och hälsat på 2 ggr men min man har faktiskt inte känt något alls. Nu kan det ändå tänkas att han ändå känner av henne lite i början. Vi har därför bestämt att vårt sovrum blir en kattfri zon så dörren kommer att hållas stängd. 1a natten hemma har jag tänkt sova ute i vardagsrummet med henne sedan får vi se hur det går...

Ätligen är det nedräkning!! Bara 3 dagar kvar:-) :-) :-) :-) :-)

Lär aldrig vänta för länge..hmmm.... fast nog går tiden lite väl långsamt när man vet vad som väntar på lördag!!
Vår efterlängtade prinsessa flyttar in:-)

Här är vår Yin 8 veckor och ni må tro att det var svårt att lämna en sådan goding...
Testar lite... är inte helt van vid att blogga som ni ser men jag lär mig eftersom hoppas jag i allafall :-). Här kommer lite bilder på övriga djur i vår familj.

Smulan en 14 årig Phalene och Kira en 3 årig jämthund.
Nymfparakiterna Gösta och Stina båda 3 år
Vår "katt-tv" som vi lagom till Yins ankomst har uppdaterat med lite nya fiskar ;-) hoppas hon tycker om det.
Vi har även en utekanin en 7-årig hona av blandras Dvärgkanin/lejonhuvad. De kommer nog inte att träffas och vi har inget nytt kort på henne.

Ja, vi ser fram emot vår nya familjemedlem och har blivit förvarnade av Gunilla, uppfödaren, att det kommer att bli livat i holken!!

Här kommer jag att skriva om vårt nya liv tillsammans med vår efterlängtade kattunge, Yin.

Yin är av rasen Sibirisk katt. Vi får hämta hem henne nästa lördag den 18 februari. VI LÄNGTAR!!